17 juni

Denna eftermiddag gjorde jag en utflykt så långt som ett par hundra meter hemifrån, närmare bestämt till min grannes damm. Han hade sett en knipfamilj där och jag ville gärna prova att fota dem.
Knipungarna höll sig på långt avstånd den första timmen. Men ju längre tiden gick desto mindre brydde de sig om mig och jag kunde studera dem rätt bra när de simmade med näbben strax under vattenytan för att leta föda.
Jag funderade hela tiden på varför ingen vuxen fågel syntes till. Svaret kom plötsligt, då honan landade på vattnet under kackel och vingslag. Tre av ungarna simmade genast till mamman. Hon fortsatte ropa på den fjärde, som slutligen insåg att resten av familjen var samlad. Den var långt från de andra och fick så bråttom att den i stort sett sprang på vattenytan hela vägen medan den pep ihärdigt.
Till slut var alla samlade och de simmade bort från mig och in i vassen. Därmed var fotostunden över och jag packade ihop för denna dag. 

Kniphona med 3 ungar (Bucephala clangula)

Knipunge som har bråttom till sin familj