22 maj

Jag gick upp i ottan och gav mig av ut i skogen. Tunga molnslöjor drog över himlen men när solen gick upp var det blå himmel där jag satt på en stubbe i en hyggeskant.

Småfåglarna började sjunga i takt med att dagen ljusnade. När solen kommit upp drog molnen ihop sig och gjorde dagen grå.

Dock brydde sig en råbock inte ett dugg om vädret utan började sin betande promenad mot mig, ovetande om min existens. Jag tog några foton ibland och den uppmärksammade ljudet men förstod inte var det kom ifrån. När den var ca 7-8 meter framför mig insåg den att något inte stämde. Den sprang tillbaka några steg, vände huvudet mot mig och skällde så det ångade ur munnen. Den var så vacker, fokuserad, rädd och arg.

När jag hade blivit ordentligt utskälld vände den om och gick sakta skällande bort från mig.

På vägen hem såg jag två tornfalkar och jag kände mig än en gång tacksam över Sveriges natur, allemansrätt och mångfald.
 

Råbock (Capreolus capreolus)

 

Fundersam råbock

 

Skällande råbock

 

Tornfalkssiluett (Falco tinnunculus)