21 maj

Igår kväll fick jag ett hett tips om en björnhona med 2 årsungar. Jag bestämde mig för att ställa klockan på 03 för att göra ett försök. Sagt och gjort, när klockan ringde var det tät dimma, men jag gav mig ändå av.
Jag satt först i bilen i en timme med utsikt över ett hygge. Efter att en råbock passerat bilen och dimman hade lättat något bestämde jag mig för att sätta mig på en stubbe i skogsbrynet istället.
Plötsligt såg jag något som rörde sig längst ner i hyggeskanten. En varm stöt gick genom kroppen när jag insåg att det var en stor björn. Strax därefter kom 2 pyttesmå årsungar hoppandes. I 75 minuter satt jag och såg på den betande honan och de lekande ungarna. Ungarna stod på bakbenen och ”boxades”, bråkade med mamma, klättrade i träd, undersökte  stubbar och kvistar med både ramar och tänder.
När det började bli bra fotoljus och dimman hade lättat drog de sig sakta in i den täta skogen och jag gissar att det var dags för vila.
Jag packade ihop mina saker med en fantastisk lyckokänsla i kroppen. Det här har jag väntat på i många år och nu har jag äntligen fått uppleva den starka önskan. Gissa om jag somnade gott!

Brunbjörn (Ursus arctos)

 

Undrar om den här kvisten smakar gott?

 

Stubbar är roliga!

 

Hona med 2 årsungar

 

Ska´ru vara med och dansa mamma?

 

Hur tänkte jag nu...?!?

 

Lek med mig!