17 maj
Efter en välbehövlig sovmorgon åkte jag, sambon Henke och labradoren Kita till naturreservatet Österbergsmuren. I solens sken studerade vi närmare 500 år gamla tallar och häftiga torrakor. Vi hörde ett trummande och fick se en tretåig hackspettshane. Efter en fikastund i solen vid en myr var vi nöjda och begav oss hemåt.

Tretåig hackspett, hane (Picoides tridactylus)

Jag packade om och åkte upp på Svärdsjö besparingsskog på Dala-sidan. Jag hade redan sett ut platsen jag skulle sitta och spana på. Det är en fantastisk bergsknalle med öppna ytor och en enorm utsikt. Vid 19-tiden hade jag hittat en bra sten att luta mig mot och när jag krupit i sovsäcken och riggat kameran hade jag flera beckasiner ovanför huvudet samt orrspel några hundra meter bort.
När kvällsdimman kom dök en älgtjur upp ca 150 meters håll rakt framför mig. Den betade sig sakta närmare mig. Jag hade sällskap av den i nästan en timme och som närmast var den knappt 25 meter ifrån mig. Samtidigt hörde jag knakanden bakom mig och när jag vred på huvudet såg jag 3 älgar på 60 meters håll. Jag var omringad av 4 älgar! Pulsen steg, det var oerhört vackert och samtidigt lite nervpirrande med dessa stora djur som var helt omedvetna om min existens.
Älgtjuren hade fortfarande inte upptäckt mig. Jag kände att det var dags att ge mig till känna eftersom den hela tiden var på väg mot mig. Men jag ville inte skrämma honom så att han skulle vända och springa i ren panik. Så jag vinkade lite försiktigt och viskade ”hejhej”. Älgen tittade förbryllat på mig, vände på klacken och travade iväg.

Älgtjur på 150 meters håll 70 meter... 25 meter...