2 sept

Idag kom vi äntligen till ön Hopen. Jag har väntat i flera dagar på att vi ska komma hit, eftersom det är ett område där det ofta uppehåller sig en massa valar – om det finns gott om mat.
Tyvärr var det dimma, stark vind och regn när vi började närma oss, så jag såg inte själva ön. Däremot fick vi se flera knölvalar som simmade framför båten. Knölvalar är ca 14-15 m långa och väger 25-30 ton, finns i alla hav, sjunger vackert och har bröstfenor som är upp till 4 meter långa.
Vi stannade med valarna ett par timmar för att försöka ta ID-bilder. Undersidan på en knölvals stjärtfena är ungefär som våra fingeravtryck – helt olika från val till val. Så det är alltså undersidan vi vill försöka få bilder av.
I regn och blåst stod jag på däck med valar runt omkring mig, så långt ögat kunde nå. Många kom upp alldeles intill båten och jag kunde höra både utblås och andra läten. Alla verkade äta på samma gång – vi såg stora öppna munnar överallt som dök upp från djupet och höjde sig över ytan. När de har ätit gör de ofta olika ”glädjeyttringar”, såsom att hoppa rakt upp i luften, stå upp och ner och lyfta upp stjärtfenan eller ligga på rygg och slå i ytan med sina långa bröstfenor. Allt som allt såg vi 60-70 valar och det var en fantastisk dag, trots det tuffa vädret och alla våta kläder! Ja just ja, innan vi lämnade platsen lättade dimman något och jag fick se ön Hopen innnan vår färd fortsatte!


ID-foto av knölval (Megaptera novaeangliae)

 

Tre knölvalsmunnar

 

En glad knölval